Satt Audi-Esko i veckan på bastulaven och hånskrattade? Eller satt han med snuttefilten och sög på tummen? Ingen vet. Vi vet bara att han inte gjorde vad han borde ha gjort.
Uttrycket att göra en hel pudel har sedan 2002 använts flitigt i Sverige. Idén är enkel:
När du har klampat i klaveret så det smäller om det, lägger du dig så fort som möjligt på golvet och sprattlar med benen.
Alltså: Du ber genast om ursäkt. Du ber förbehållslöst om ursäkt för vad du har sagt eller gjort. Utan tjafs eller bortförklaringar.
Att be om ursäkt och medge att du har fel kan svida rejält. Säkert gör sig stoltheten påmind, försvarstalet vill bubbla upp men det är bara att svälja det. De flesta som hamnar i en pudelsituation inser snabbt att alternativet skulle svida ännu mer. Så de pudlar sig, de klär sig i aska och säger "Oj, nu har jag verkligen gjort något dumt".
Inte den finske mannen.
Veckans löpsedelsnyhet Nr 1 är Audis försäljningschef Esko Kiesi. I en artikel lyckades han med en fakirs skicklighet rapa ur sig fler grodor än journalisten hann skriva ner.
Han lyckades inte bara med att i en intervju framställa sig som en mansgris, den gode Esko lyckades också med trollkonsten att dra sin arbetsgivare Audi ner i skiten. Esko dundrade på i intervjun om hur kvinnor liknar bilar, hur han ogillar feta kvinnor och hur kvinnor är dåliga chefer, bla-bla-bla.
Och som grädde på moset poserade Esko dessutom på motorhuven av en glänsande Audi. Bredbent sittar han där med ett par moderiktiga solglasögon.
Det måste ha varit julafton för journalisten och fotografen; "Han säger verkligen allt det här, han är nykter och han ställer upp på de här bilderna! Herrejävlar vilken grej!" tänkte de kanske och randade raskt av grejen.
Men för Esko Kiesi var inget avrandat när de var klara. Det blev istället början på historien. Som nu har kostat Esko hans jobb på Audi.
Helt rätt. Han fick precis vad han förtjänade.
Missförstå mig rätt. Jag tycker inte han förtjänade att mista sitt jobb på grund av sina obetalbara grodor.
Han förtjänade att mista sitt jobb för att han handskades så uselt med konsekvenserna.
Som den finske man han är valde Esko giljotinen framom ursäkten.
Hans misstag (förutom sina grodor) är enkla att peka ut. När reaktionsgranaterna började brisera valde han att springa och gömma sig. Fotograferna fick ljuvliga bilder av hans tomma bilplats i garaget på Audis kontor. Journalisterna kunde rapportera att Esko inte svarade på deras samtal; Varför ger du oss inte en ynka kommentar? Du är inte så tuff nu, va?
Jag har ingen aning om var Esko höll hus när han borde ha ställt sig upp och svarat på journalisternas frågor.
Kanske satt Esko i ett krismöte. Kanske drack han mellanöl i en bastu med sina polare och skrattade gott över att hans Nokia visade 529 missade samtal. Kanske låg han under sin säng med tummen i mun och nallen nära bröstet.
Men vem bryr sig om var han befann sig? Han befann ju sig ändå på helt fel plats.
Han stod inte framför journalisterna och fotograferna. Han bad inte om ursäkt. Han gjorde inte sin pudel.
En pudel är både medialt och kommunikationsmässigt en utmaning. Det finns inte en journalist i världen som skulle tro att Esko blivit "felciterad" (killen poserar ju bredbent på motorhuven av en Audi!).
Inte heller skulle någon tro på att han över en natt har insett att han har en konstig kvinnosyn som inte går hem i stugorna.
Men vad vi alla, både journalister och tidningsläsare, hade kunnat tro på är ifall Esko rakt och ärligt hade bett om ursäkt för sina kommentarer:
Det som lät skojigt och klämkäckt när jag intervjuades lät för jävligt när jag läste det i tidningen. Jag är rätt citerad men det blev ändå så fel. Jag ber om ursäkt för mina kommentarer, jag trodde att jag var rolig men det var jag inte.
Något i den stilen. För det är säkert så han tänkte när han såg artikeln och bad till gud att den skulle passera obemärkt.
Det gjorde den ju inte. Och Esko fattade inte att snabbt som tusan göra sin pudel. Kanske gör han den senare men vem bryr sig om det?
Han hade sin chans och han sumpade den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar